Perioden inleds för föreningens del med entomologmötet på Dalarö, som sammanfaller med föreningens 125-årsjubileum (åtminstone med första större mötena, första tidskriftsnumret och första exkursionerna – styrelsen hade ju dock konstituerat sig redan i december 1879). Arrangemanget äger dock rum i en IOGT-ägd kursgård med alkoholförbud, vilket är en av flera faktorer som gör att firandet blir ytterst stillsamt. Den precis nytillträdde ordföranden Mattias Forshage håller föredrag om föreningens historia.

   Efter nedgången i medlemsantalen är man tillbaka på 30-talsnivå. Men man ska då tänka på att på 30-talet var man en av två entomologiska föreningar i landet, nu en av tolv! I själva verket är ju det totala antalet organiserade entomologer i landet betydligt större nuförtiden än det någonsin varit. Den nedåtgående trenden i vår förening har för övrigt redan vänt och går nu åter uppåt.

    Och samtidigt är det uppenbart att en hel del av insektintresset inte lika spontant organiserar sig i det traditionella föreningslivet. Vi har insektskådarna, makrofotograferna, de akademiska ekologerna, miljöaktivisterna, naturvårdsbyråkraterna och de praktiska entomologerna, som inte finner det alls lika självklart att vara med i en förening som samlarna, museifolket och systematikerna gör. Jodå, alla dessa grupper finns bland våra medlemmar, men långt ifrån mangrannt även bland dem som ägnar sig väldigt mycket åt insekter. Det är onekligen en ödestid där vårt agerande kommer att ha konsekvenser inte bara för föreningarnas framtida verksamhet utan även för de osäkra relationerna (nu tydligt under omförhandling) mellan amatörer och professionella, mellan kommersiella aktörer och ideella, mellan naturvårdsmyndigheter och organisationer, mellan ekologi och systematik, mellan skådare och samlare, mellan museer och universitet, mellan nya populistiska forum för underhållning och förströelse å ena sidan och alla de olika saker man kan kalla forskning å andra sidan, o s v...

    Under perioden har föreningen åter fler exkursioner, nu med fokus på skärgården. Ett påtagligt inslag av fotointresse manifesteras i verksamheten. Betydligt fler kvinnor deltar (men könsfördelningen är fortfarande ojämn). Tillsammans med en koalition av naturvårdare, museifolk och lärare ("KIBSIF") börjar föreningen ge ut en ny serie fälthandböcker. Vilka andra trender och tendenser som är signifikanta kan det vara svårt att säga så mycket om ännu...

    Ordförande är Mattias Forshage. Sekreterare en följd av Ferrer, Ellen Rehnberg/Sandström, Stanislav Snäll och Niklas Jönsson/Apelqvist. Kassör fortsatt Bert Gustafsson. Ny i styrelsen även John Hallmén.

Mattias Forshage december 2013