Föreningen har fortsatt väldigt många medlemmar, men de mäktige faller ifrån i betydligt högre takt än de kommer till. Det är tydligen inte lika inne längre med scientofil välgörenhet, inte lika klädsamt med en naturvetenskapligt bildad image.

    Mötena äger rum på Nalen, "tills den moderna dansen under kristiden höll sitt intåg och drev vetenskapen på flykten" (som Tullgren formulerar det – dock anger oftast inte protokollen under denna tid platsen för mötet så det är osäkert vilket år detta skedde, och vad som var nästa anhalt). 1914 inser man att formerna är lite för stela för i synnerhet de många yngre medlemmarna och man inrättar separata, anspråkslösare "samkväm" som äger rum på Experimentalfältet (hos "Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet" som är sammanslagningen av Lantbruksakademien och Statens Entomologiska Anstalt) eller, för den delen, på resturang; till en början populärt men entusiasmen falnar och de separata samkvämen upphör ganska snabbt. Ett annat tillfälligt initiativ är exkursioner för skolungdom som hålls 1907-08; populära, men det är svårt att hitta ledare som har tid. 1920 flyttar man in på Zootis (Zootomiska institutet på Stockholms högskola), 1921 på Konstnärshuset. Under merparten av 20-talet hölls mötena ömsom på Konstnärshuset ömsom på Skogshögskolan, tills man 1928 får en ny fast lokal i Farmaceutiska föreningen.

    Styrelsen: Aurivillius är trofast och orubblig ordförande, och dessutom föreningens bibliotekarie. Hans efterträdare som entomologiprofessor på Riksmuseet, Yngve Sjöstedt, blir ny sekreterare 1907, men avgår (i protest mot ett beslut) 1910 och slutar vara aktiv i föreningen för en lång tid. Relationen mellan museet och föreningen är minst sagt ljum under flera år, och föreningen förbereder sig för att dess bibliotek kommer att bli utkastat på bar backe, men man lyckas ingå en lösning i samband med museets flytt ut till Frescati 1915. Praktiske entomologen Albert Tullgren tar över sekreterarsysslan, liksom han gör redaktörskapet över Entomologisk Tidskrift, där Sjöstedt varit ansvarig för det vetenskapliga innehållet och Sven Lampa det praktiska. Uppsatser i praktisk entomologi ingår i ET tills den upphör, Svensk Insektfauna och sidoserien Svensk Spindelfauna ingår i ET tills de lyfts ut och blir egna häften. 1925 blir Ivar Trägårdh (skogsentomologiprofessor) ny redaktör. Sekreterarposten är rörligare än ordförandeposten, nya är Abraham Roman (stekelsystematiker på riksmuseet) från 1919, Nils Kemner (för tillfället på Centralanstalten) från 1923. Ännu mer rörlig är kassörssysslan, krånglig tack vare fondtillgångarna, och 1907 införs arvode för kassören. Som nya kassörer kommer fotografen Ernst Roesler 1907, tryckaren Justus Cederquist 1916, SAF-direktören och dykarsystematikern Gustaf Falkenström 1922 och apotekaren John Hamner 1926.

    Vid sidan om redan nämnda är nya, aktiva och färgstarka medlemmar t ex legendariska fjärilskännaren Frithiof Nordström (tandläkare), skalbaggskännaren Carl H Lindroth (disputerad lärare) och dito Thure Palm (jägmästare), excentriska upptäcktsresandena René Malaise, Eric Mjöberg och Sven A Lovén, praktiska entomologen Karl-Herman Forsslund, österrikiske idéhistorikern och lepidopterologen Felix Bryk, fjärilssamlarna David Ljungdahl (konstnär) och John Peyron (läkare), skalbaggsamlarna Anton Jansson (journalist) och Nils Bruce (tulltjänsteman), etc.

    Tidskriften och verksamheten har fortfarande parallella fokus på faunistik, systematik och praktisk entomologi, man märker också nyfikenhet på de nya tendenserna naturvård och ekologi. Dock hamnar många av de rent praktiska uppsatserna istället i Meddelanden från Centralanstalten, medan många av de tyngre systematiska bidragen hamnar istället i Vetenskapsakademiens nya tidskrift Arkiv för Zoologi.

    Första nordiska entomologmötet organiseras i Stockholm av föreningen 1923. I själva verket sker initiativet tack vare slapphet och slump: det nordiska naturforskarmötet skulle äga rum i Göteborg i juli, medan en jordbruksforskarkongress skulle äga rum i samma stad i juni. De praktiska entomologerna i Stockholm med Tullgren i spetsen har inte tid att stanna och vänta ett par veckor i Göteborg mellan kongresserna, och tycker det verkar krångligt att flänga fram och tillbaka, så istället ersätter de det entomologiska programmet i naturforskarmötet med en egen entomologkongress i Stockholm!

    1929 firar föreningen 50-årsjubileum med en stor fest. Då har Aurivillius just dött och Albert Tullgren blivit ny ordförande. Tullgren skriver föreningens historia i ET, Axel Ekblom och Tullgren gör karikatyrer av de aktiva medlemmarna.

Till Tredje kvartsseklet 1929-1954

Tillbaka till Första kvartsseklet 1879-1904